UTSTÄLLNINGSPREMIÄR!!!

Idag har vi äntligen haft varan efterlängtade premiär, helt fantastiskt! Vi började dagen med att förbereda allt som vi ju inte haft möjlighet att göra tidigare pa grund av diverse missförstand (?). Idag hade vi iallafall hela dagen pa oss fram till själva invigningen klockan fyra. Vi satte upp alla ca 200 bilder i den otroligt vackra utställningslokalen och gjorde iordning snittar, kakor, chips och cider som tilltugg! Allt blev jättefint, sa mycket bättre än vad vi nagonsin hade kunnat föreställa oss!

Vid fyratiden var vi precis klara med de sista förberedelserna innan de första besökarna började komma. När alla vi hade bjudit (utom de fran PDH, med undantag av Fransisco, som respektlöst nog inte behagade dyka upp) hade kommit höll Sandra och Ulrika ett välkomsttal där de tackade alla som har gjort varat projekt möjligt! Alla lyssnade med leende ansikten och började appladera när vi sen presenterade oss och föreningen, det kändes helt otroligt! Alla var sa intresserade och uppmuntrande, invigningen kunde verkligen inte ha varit mer lyckad! Det var jättemycket folk, alla gick runt och tittade och läste, at och drack, ritade egna bilder om sina rättigheter och skrev i gästboken. Vi var som i ett lyckorus hela tiden!

Nar vi sen inte trodde att det kunde bli mer lyckat kom tva tv-kanaler och tidningen Quetzalteco och intervjuade oss om vart projekt och filmade runt i utställningslokalen! Först blev var spansktalande Ulrika untervjuad av Tv DX, sen blev Sandra, Ulrika och jag (Hanna) intervjuade en i taget av kanal 18. Jag var jättenervös, det är ju inte direkt varje dag man blir intervjuad pa spanska av en nyhetskanal... Men jag tror att han var införstadd i att spanskakunskaperna inte var pa toppniva hos mig och Sandra :) Men helt otroligt var det!!! Ikväll far vi se resultatet pa kvällsnyheterna!

Lyckoruskramar fran Hanna och Elin

Man ska aldrig sluta förvana sig...

Eftersom det i fredags inte gick att sätta upp utställningen pa grund av en annan event blev vi lovade att fa göra det idag. Vi hade bestämt kl. 10.00 med en av de ansvariga pa Casa No'j, men till var lagomt stora förvaning (eller inte?) dök människan aldrig upp. vi har gatt och fragat runt i affärer om det var nagon som hade numret till direktören, men icket. Pa söndagar är det verkligen omöjligt att fa tag pa nagon, sa vi far helt enkelt köra ett race imorgon innan invigningen kl. 16.00. Hoppas nu verkligen att allt gar vagen!!

Over and out

/Ulrika

Utställningen närmar sig!!!

I onsdag kunde vi som sagt inte aka ut till skolan i Salcajá eftersom det nu slutligen var min och Elins tur att drabbas av dessa sma elaka parasiter... Nu är det bara Ulrika som har klarat sig undan, men det är ju ett par veckor kvar :)

Istället akte vi ut till Salcajá i torsdags. Helt otroligt nog gick det en direktbuss dit precis utanför PDH! Allt gick hur smidigt som helst, vilket är nagot av en lyx här när man ska konka pa tva stora vikväggar! Rektorn blev jätteglad att vi hade kommit tillbaka, och det kan man minst sagt säga om barnen ocksa! Vi kunde knappt fa upp alla bilder (vi hade bilder fran fyra klasser fran denna skola) för alla slet och drog i oss och utställningen. Även om det kan vara lite jobbigt när man ska försöka fa upp alla bilder sa snabbt som möjligt är det fortfarande väldigt roligt att se att alla är sa nyfikna. Lärarna var kanske inte fullt lika inspirerande som i San Juan där de läste högt för barnen fran varenda bild och översatte till Mam, men barnen var däremot minst lika intresserade! Det är verkligen en helt otrolig känsla att se alla barnen trängas pekandes framför bilderna och läsa högt för varandra!

Igar fredags var tanken att vi skulle förbereda hela utställningen pa Casa N'oj, men när vi kom dit med allt varat material visade det sig att var lokal visst var tillhall för nagon sorts konferens som skulle paga hela dagen... Hmmm, ater igen gällde det för oss att vara flexibla i vara planer, man vet aldrig vad som dyker upp! Men det var inte direkt sa att vi hade brist pa saker att göra; det var texter att skriva, papper att klippa, kartor att kopiera, skyltar att trycka, bilder att rama in... Vi hade fullt upp hela dagen! Pa söndag ska vi nu istället fa satta upp allt i utstallningslokalen, det kommer komma nagon och öppna upp stället endast for oss. :)

Pa kvällen var Sofia, Cristina och jag med pa skolans helt galna knytkalas/maskerad. Vi hade inte haft tid att fixa nagra utklädningskläder eftersom vi bestämde att vi skulle vara med bara nagon timme innan, men de flesta andra gick fullhjärtat in för det. Det var allt fran djävulen, dödens brud, shrek, jultomten, guatemalas president, supergirl... Det var verkligen jättetrevligt och roligt, aven om själva middagen mest bestod av olika sorters chips och kex! :)

Nagot som kanns väldigt trakigt är dock att jag alldeles nyligen har fatt reda pa att den flickan som jobbar i vart hus bara är 13 ar!! I morse fick vi för första gangen chans att prata med henne eftersom Allan och Paola var bortresta (och när de är hemma äter hon inte tillsammans med oss), och Kristen, Emily, Elin och jag gjorde var egen frukost och da bjöd henne ocksa. Jag blir sa förbannad, hon jobbar för dem sju timmar om dagen och gar inte i skolan. Det kanns lite olustigt eftersom Allan och Paola ska komma pa invigningen pa mandag och da där fa reda pa att de i princip bryter mot FN:s barnkonvention... Hmmm, det var inte kul att fa reda pa det, vi trodde alla att hon var äldre.

Nu ska Sofia, Cristina och jag iväg till stadens största marknad och se om vi kan hitta lite presenter till vänner och familj (och kanske nagot till oss själva ocksa...) :)

Ha det gott!
Hanna the parasite

Tiden gar snabbt när man har roligt!

Denna vecka har gatt otroligt snabbt! Vi var nu tvugna att kolla i almenackan för att veta vilket datum det är, 24? Nä 25 är det! Bada hade fel, idag är det den 26 juli och i övermorgon är det invigning för utställningen!

Jag ska nu berätta om skolan vi besökte i tisdags. Det började med ännu en morgon av väntan pa pdh. Efter ett tag fick vi information om att Enrique inte kommer sa vi beslöt oss för att resa till skolan i San José själva och hoppas att bli insläppta utan pdh representant (det hade ju gatt bra i Almolonga). Vi hittade ganska snart en buss som hade räcken pa taket med plats för vara vikväggar och chauffören slängde glatt upp dem, vi var lite oroliga för att de skulle ramla ned men han lovade att köra försiktigt. Vilket han gjorde de första 5 minutrarna och sen maste han glömt eller tyckt att det gick för langsamt och gasade pa, och av flög den ena väggen och krascade ned och sprack... Vi hade dock ganska tur det var bara ett ben som gick av (och det är nu lagat). För resten av resan lyckades vi hitta en buss som kunde ha den inne i bussen. Efter ynka 1,5 h mötes vi ännu en gang av det fantastiskt vackra landskapet i San José! Skolan ligger i en dal omgiven av berg och oändliga gröna majsfält, det är en plats sa underbar att den alltid kommer ha en egen speciell plats i mitt hjärta.

Väl inne pa skolomradet sprang barnen runt och lekte, vi hade kommit mitt under förmiddags rasten. Men inte en lärare kunde vi hitta. Efter mycket letande träffade vi pa rektorn som gav sitt tillstand för utställningen. Barnens nyfikenhet var närmast outgrundling när vi började fixa med vikväggar och bilder. Efter mycket nalande var vi klara och rasten slut. Vi delade upp oss och Ulrika, Cristina och Elin gick in till "var" klass och lekte värderingslekarna och Sandra, Hanna och jag stannade vid utställningen. Klasserna kom till utställningen under mer organiserade former med lärarna och barnen fick nu ro att titta pa bilderna och inte bara pa oss. Lärarna hade en mycket varierande inställning till det hela, vissa tog god tid pa sig och läse högt upp alla rättigheter andra lärar sa till barnen att titta och gick därifran. Men barnen var intresserade och lyssnade blygt pa Sandra när hon förklarade och berättade. Jag gav nagra försök till att prata med barnen pa min langsamma, knackliga spanska men insag att jag gör nog bättre att koncentrera mig pa att halla ihop det trasiga benet och lata Sandra sköta pratandet. Även denna gang sa var det bilder pa rätten till arbete och vi vill ju inte cencurera bort de av barnens bilder som vi inte anser passar vara syften. Knepigt är det da det inte gör nagon skillnad att säga till barnen att de ska leka istället för att arbeta, eftersom det är en omöjlighet som Sandra skev om i ett tidigare inlägg. Ännu svarare blir det da även pa denna skola lyfte lärarna fram rätten till arbete som en alldeles speciellt viktig rättighet.

Vid dagens slut hade nästan 400 barn även i denna skola sett utställningen och vi hoppas att de tog till sig vad de sett och förstod att de är viktiga. När vi var pa väg att packa ihop kommer klassförestandaren till "var" klass och ber oss om en ganska ovanlig tjänst, han vill att vi ska vissa barnen hur man dansar arobics. De hall tydligen pa med rytmisk musik nu var det dags för arobics. Klassförestandraren sätter pa ett utmärkt 90-tals blandband och Sandra och Ulrika börjar leda ett arobicspass (med viss hjälp fran oss andra) och barnen och läraren börjar dansa för fulla muggar. Det hela var en mycket komiskt upplevelse.

Resan hem gick utan problem och vi fick ha vara vikväggar i bussen! Vi var nöjda och trötta när vi kom hem. Nu bara en skola kvar! Det känns bade traktigt och roligt - tänk att vi snart lyckats genomföra ett helt projekt själva!

// Sofia

23/7

Hej i dag blev det lite andringar i planeringen efter att vi insatt att det var bast att ta en lite lugnare pyssel dag i stallet for att besoka annu en skola. Pga att manga av oss var krassliga. Vi hoppas att alla kanner sig battre i morgon sa att vi kan ta besoket da i stallet. I dag har vi inhandlat papper och saxar och klippt och klippt och klippt en massa ramar till alla fina teckningar som vi ska stalla ut redan nasta vecka. Tiden gar sa fort och vi har massa sysslor att sta i. Men det ar ingen fara aftersom alla hjalps at.
Cristina

Helglugn, eller..?

Hej pa er alla!
Det har gatt nagra dagar sedan sist, och som vanligt sa har vi gjort en hel del.. I torsdags, dagen efter besoket i Almolonga, var vi ut till en skola i San Juan med var utstallning. Skolan ar en av de allra fattigast i det omradet, och vi kallar den lite skamtsamt for bunkerskolan, eftersom nagra av klassrummen ligger under marken och kanslan av att vara i ett skyddsrum ar ganska pataglig. Luften ar sa dammig att en person 7 meter framfor en ar suddig. Detta sitter barnen i varje dag, och man undrar hur deras lungor kommer ma nar de blir aldre.. Men det var i alla fall jattekul att vara dar, och nar vi efter lite pyssel fatt upp alla bilder (det var ganska blasigt), sa fick klasserna komma ut en och en och sa berattade lararna om alla bilder och vad som stod pa dem. Det var sa himla roligt att se hur de kom fram hand i hand, alla lite undrande over vad vi var for nagra, samtidigt som de var jatteintresserade av teckningarna och fotografierna. Allt som allt var det over 400 elever som sag den, och trots varmen var det verkligen jattekul att se alla, och hora deras fragor, och svara pa fragor om vilka rattigheter de trodde att de hade. Inte ovantat kom "ratten till arbete upp", vilket kanns sa himla trakigt, nar man istallet borde fa hora ratten till att leka! Situationen ar verkligen annorlunda har, barnen ar vana vid att ansvara for familjens inkomst och att ta hand om sina syskon pa ett helt annat satt an hemma i Sverige. Manga vi har traffat ute pa gatan har helt enkelt inte mojlighet att ga i skolan, da de maste hjalpa till att forsorja familjen, och inte helt ovanligt ar det att de arbetar 12 timmar om dagen. Vem som ger dem mat, tar hand om dem nar de blir sjuka och maste till sjukhuset, "bara" har ont i magen, eller bara behover en kram fortaljer inte historien.
Sorgligt ar det...
I fredags akte Sofia, Elin, Cristina och Hanna till Livingstone och ar tillbaks imorgon. Jag och Ulrika har haft en harlig helg har i Xela, i fredags var vi ut och dansade, och igar var vi till en nojespark med en massa vattenrutsch kanor. Trots att det var lite mulet var det lagom varmt. Jag ar som nagra av er vet, ganska hojdradd, sa Ulrika fick halla mig i handen varje gang vi skulle bestiga nagot hogt torn, men sa fort jag satte mig och vantade pa gront ljus forvann all radsla och fartdaren tog over. Vad jag dock kan rekommendera till er som kanner er sugna pa att gora nagot liknande, bikini rekommenderas ej! Men man fick sig ett gott skratt!!
Idag var vi med Mormor Jaja i familjen till hennes kyrka, och lyssnade pa en helsvangig gudstjanst. Gamla torra prasten i sverige och alla dess trabankar och dammiga biblar kan slanga sig i vaggen, har var det fullt os, med latar som till och med jag hade kunnat dansa till! Forutom sista halvtimman da prasten med auktoritar stamma blandade ihop lite for mycket religion och politik for min smak, sa var det riktigt underhallande. Lite rorande att se alla manniskor som sa hangivet rycktes med av stamningen, da nagra stod och flaxade med armarna, sjong med for full hals, kramade om sina kara, grat, bad och hoppade runt. Jag och Ulrika tog det hela med lugn, man maste ju kanna in sig innan man kan slappa loss.. Kanske blir till nasta gang, da det far bli dansskorna som far folja med!
Imorgon blir det mer forberedelser infor utstallningen, och pa tisdag och onsdag blir det besok pa tva skolor till med utstallningen. For nu ar det abra en vecka kvar tills vi ska ha var stora utstallning har i kultur centret, och da maste allt vara forberett och organiserat!
Tills vi hors igen far ni ha det sa gott!!
Kram
Sandra

Utstallning och lekar

I dag 16/7 var vi pa aterbesok i almolonga i en stor skola, Med massa nyfikna barn som var nyfikna och ville se och klamma lite pa alla inplastade bilder. Nar vi knackade pa dorren till klassrummet fick vi en vag av gladjerop emot oss. Ett sant valkommnande har jag alldrig fatt. Lite som att vara kandis...Vi hade nagra lekar som vi lekte med barnen med anknytning till de manskliga rattigheterna, och det var mycket uppskatat. Sen nar klockan for rast ringde, Sa vi farval, packade vi ihop utstallningen och vandrade tillbaka till busshallplatsen. Denna dagen blev mer lyckad an igar, da jag lag sjuk dar hemma och de andra vantade vid PDH pa Enrike for att aka med honnom ut till en ny skola och forelasa. Men han dok alldrig upp och forklarade sen att han inte hade haft tid. Senare pa kvallen gick Sandra, Ulrika, Elin och Hanna pa kalas for Enrikes dotter som fyllde femton ar, Vilket verkar vara en stor hogtid har. Som firas mad stora, stora tartor och klanningar med volanger och diverse utsmyckningar. I dag ska vi springa Xela runt och sprida budskapet att en utstallning skall hallas vecka tretio ett.
Cristina

Igar, mandag, sprang vi arenden hela dagen, forutom stackars Cristina som ligger i sjuksangen. Ullrika o Sandra hittade efter manga om och men och resor hit och dit en kvinna som ville laminera vara teckningar och ett tryckeri som ska trycka vara afficher for ett bra pris. Sofia, Hanna, Cristina och jag klippte och sorterade bilder vi vill ha med pa utstallningen. Resten av dagen satt det otekninska radar-paret Elin och Hanna och pillade med en affich som ska tryckas for att locka folk till utstallningen. Med tanke pa producenternas datorkunskap och att vi bara hade word att arbeta i sa blev den klart godkand tillslut.
//elin

Ute pa egen hand

Igar fick vi besked av Letty att hon hade ordnat sa att vi fick komma till privatskolan "Monte Verde" idag och genomföra nagra lekar som hade anknytning till det som Procuradoría de los Derechos Humanos hade pratat om när vi var där tillsammans med dem. Bland annat lekte barnen kramkull, en bollek som gick ut pa att dem skulle säga saker som var emot deras rättigheter, vad som var bra och daligt med just deras familj samt en hjärtvärderingsövning, där de skulle fylla i hur stor del av deras härta som känner glädje, trygget pa skolan och hemma. Vi avslutade med att göra en stor ring och ge varandra en kram. Maste erkänna att det mesta gick hyfsat bra (självklart var barnen smatt okoncentrerade och skulle göra tvärtemot). Jag tror och framförallt hoppas, att de fick med sig nagra tankar hem. Rektorn lovade att hon skulle försöka organisera sa att barnen kunde komma och titta pa var utställning i centrum. Jättekul!

Ikväll ska vi sedan äta typisk guatemalansk mat pa sprakskolan, CBA, och eventuellt ga ut(det far ju inte ga för länge mellan gangerna menar jag). Intressant att träffa lite nytt folk. Annars blir det en lugn helg här i Xela, vilket kan vara skönt mellan varven.


//ulrika

Ännu en dag som bara flyger förbi...

Denna vecka har det legat lagt med projektet, inte heller idag har vi akt ut pa nagon skola eftersom Enrique är iväg pa en lärarkonferens (eller nagot liknande...). Istället har vi passat pa att göra allt sadant vi inte har tid med annars; ringa hem, fota barn som arbetar till utställningen, leta billiga framkallningskostnader, leta efter hostel i New York, kolla upp bussresor till Honduras etc... Tiden gar sa fort att jag nästan börjar undra om klockan pa nagot sätt tickar lite snabbare här. Plötsligt tittar man pa klockan och inser att det bara är nagra minuter kvar tills vi ska vara hemma och äta lunch. Det har redan gatt en manad, och ända känns det som att jag nyss flyttade in hos Allan och Paola... jag antar att det är ett gott tecken :)

En mycket glädjande nyhet är att vi fick ett positivt besked fran Casa N'oj där vi alltsa nu kommer att ha var utställning mellan den 28 juli och 1 augusti! Det känns helt fantastiskt, och nästan lite overkligt! Vi har vara underbara lärare pa skolan att tacka för detta, som bade tipsade oss om utställningslokalen samt har ordnat sa att vi ska fa annonsera i den lokala radiokanalen (som tydligen är mycket populär) om utställningen! Samtidigt som vissa saker känns sa ineffektiva och onödigt langsamma här, är det ocksa otroligt mycket som löser sig utan att vi knappt behöver lyfta ett finger. Jag undrar hur lang tid det skulla ta att fa plats med en utstallningen pa det lokala kulturcentrumet i en stad i Sverige...?

Hej sa länge,
Hanna

Vart tog the flow vägen?.....

Även denna morgon möttes vi av ett negativ besked, ingen skola idag heller. Chefen hade bestämt att alla anställda skulle ut pa annat uppdrag. Istället far vi förbereda infor utställning mm. Hanna och Sofia knapar med budgeten och Cristina, Sandra och Ullrika fixar det sista pa utställningsväggen. Själv är jag magsjuk och ska passa pa att vila upp mig.
Kl. 15 far vi veta om vi far ha utställningen i den lokal och de datum vi önskar!!
Nagot positivt var dock att igarkväll var jag (Ulrika) med i en lokal tv-intervju. vet inte hur rätt det blev det jag sa med tanke pa att jag var skapligt nervös och skulle uttrycka nagot bra pa tio minuter (pa spanska. jag tröstar mig med att jag gjorde mitt bästa även da Letty fick fylla i flertal ord som helt försvann. (Kommer inte att vilja se reslutatet pa tv...hujj hujj.)

/elin

Utställning!

Idag blev det inget besök pa den sista skolan. Enrique ställde in i sista sekund pa grund av sjukdom i familjen. Detta gjorde att vi fick tid över till annat och Ulrika och Elin akte ut till stora köpcentrumet utanför stan och gjorde ärenden och Hanna, Sandra och jag tog tag i att leta reda pa utsällningslokal. Det visade sig vara lättare än förväntat, vi helt enkelt valsade in pa stadens kulturella centrum och fick napp pa en gang! Kvinnan som jobbade där var jätte trevlig och de hade plats för var utsällning under just de dagarna som vi önskade. Vi gick ned till pda och fick chefens godkännande och signatur och sa ar allt nästan klart! Hur fantastiskt som hellst! Sa nu har vi förhoppningsvis en vacker lokal mitt i centrum där vi kan visa barnens underbara teckningar och fotografier fran projektets arbete! Det slutgilitga svaret far vi imorgon. Hoppas, hoppas!

Imorgon blir det istället besök pa sista skolan. Sen ska vi börja aka tillbaka till skolorna för värderingslekar och utställning av teckningarna!

För övrigt kan jag berätta att vi var i lokaltidningen förra veckan med mig pa bild! Det var Carlos, högsta chefen för pdh som hade varit framme och ville ha publicitet. Vi tackar och tar emot! Vi kan numera titulera oss som lokalkändisar.

Väl mött! /Sofia

Flicka pratar om sina rättigheter.

Pyssel

Mandagsfixarna Cristina, Sandra och Ulrika har varit i gang i dag och skruvat sa vi fatt blasor i handerna. Men det var det vart. Nu ar vi snart fardiga med skärmarna som vi ska hänga upp bilder pa och de blir jättefina med ett blatt tyg. Undrar hur det gar for de andra som ska bestiga Pacaya (en aktiv vulkan) i dag. Hoppas bra. De ska komma tillbaka i kvall. Sa att vi alla ar samlade igen efter en harlig helg i Lago de Atitlan, där vi hade teambilding och kanotpaddling. I morgon ska vi besöka den sista skolan innan vi borjar aterbesoka de vi tidigare varit pa.

Ljuva Lago Atitlan!

Hej pa er allesammans!
For stunden befinner vi oss vid den underbart vackra sjon Lago Atitlan, som ligger 2 1/2 timme med buss fran Xela. Vi bor pa ett helt fantastiskt hotell som heter La Casa del Mundo, och ar byggt langst med en bergsvagg, med vackra rum, en massa fargglada blommor, en sjuhelsikes utsikt, och ar endast tillgangligt med bat ( vilket betyder inga bussar och stora svarta avgasmoln som lindar in allt i en gradassig dimma). Taken med helgen ar att vi ska fa lite tid att i lugn och ro planera projektet, och lagga upp taktiken for de stundande utstallningarna och pa samma gang lara kanna varandra annu mer. Veckorna i Xela ar oftast spackade med diverse aktiviteter, klockan 8 pa morgonen ar det oftasts besok pa en skola eller mote med PDH, vid 13 ar det lunch, och vid 15 borjar spanskan, vilken pagar fram till 19 och sedan ar det hem, ata kvallsmat, eventuellt ga ut och dansa lite salsa och sedan stupa i sang! Men roligt ar det!!
I gar innan vi akte hit var vi och besokte var enda privata skola som ingar i varat projekt. Skolan ligger i centrala Xela och heter Collegio Monte Verde. Med oss hade vi Sandra, en av utbildarna pa PDH eftersom Enrique var ivag pa konferens. Hon var verkligen jatteduktig och pratade med barnen om intrafamiljart vald, skillanden mellan pojkar och flickor och den sedvanliga matchokulturen som ar stereotypiskt for Latinamerika. Barnen var verkligen delaktiga och stallde en massa fragor, men uppskattade kanske inte ritande lika mycket som barnen fran de statliga skolorna, vilka oftast inte har lika bra ekonomi. Men det ar ju spannande att fa pesrpektiv fran olika samhallsklasser.
For tillfallet har vi nog runt 200 bilder, och imorgon nar vi kommer tillbaks till Xela kommer vi fortsatta arbetet med att bygga fardigt var utstallningsmonter, och lagga upp en plan for hur vi ska presentera teckningarna. Vi har fortafrande en skola att aka till vilket vi ska gora pa tisdag, och efter det blir det till att aka ut till skolorna igen och besoka klasserna dels for att visa upp utstallningen dels for att gora lite varderingsovningar och prata lite mer om barns rattigheter!
Men mer om detta far ni lasa om i nasta vecka!
Manga kramar
Sandra

Besok pa skola i San José 3/7-08

Denna vecka har det varit fullt upp med projektet, och det kanns helt fantastiskt att vi antligen har kommit igang riktigt ordentligt! Idag besokta i en femteklass I byn San José en bit utanfor Xela. Skolan var jattestor och sag valdigt ombonad ut med flera stor byggnader och bade basket- och fotbollsplan. Omgivningen var otroligt vacker med lummiga bergstoppar och grona majsfalt sa langt ogat kunde na!

Vi borjade som sedvanligt med kramleken som var lika uppskattade av barnen som av oss. Alla skrattade hysteriskt! Det kanns skont att borja med nagot sa isbrytande som att krama eller gnugga pannan mot en totalt frammande manniska. Men tyvarr var barnen valdigt avstandstagande sen under sjalva informationsbiten och nar de skulle rita. De svarade inte nar Enrique fragade saker och inte heller sen nar vi forsokte ga runt och prata med dem medan de malade. Det ar konstigt viken skillnad det kan vara mellan olika skolor! Det var som dag och natt jamfort med skolan igar dar barnen knappt kunde sitta kvar pa sina stolar for att de var sa nyfikna pa oss!

Men sen nar alla hade ritat klart och vi skulle spela en match fotboll borjade barnen tina lite och verkade tycka att det var roligt att vi var dar. Speciellt tjejerna kanske som annars inte spelar fotboll, och da dessutom fa gora det med ett gang svenskor utan tillstymmelse till bollsinne (bortsett fran Elin och Ulrika forstas)!

Hanna

Almolonga

Idag har vi besökt skolan "Escuela oficial urbana mixta Pablo Garzona Napoles" som ligger i byn Almolonga 20 minuters chickenbussfärd fran Xela centrum. Med ett glatt bemötande fran lärare samt rektor blev vi sedan guidade till sjätteklass för att genomföra vart projekt. Enrique började med att prata om rättigheten till liv, till information och till utbildning. Ett tal som pagick i ungefar en halvtimma och hade liknande upplägg som igar, med undantaget att betoningen i uppgiften var att uttrycka rättigheterna pa ett friare satt med egna associasioner och inte det som eleverna hade lärt sig av det Enrique hade sagt (vilket vi papekat för honom tidigare). Därefter delade vi ut papper och kritor. Eleverna var till en början eftertänksamma och det tog ett tag innan de kom igang (som det brukade göra när man var liten), men sedan gick allt i ett rasande tempo med fragor om Sverige, fotbolls-EM och hur man säger diverse saker pa engelska (Manga av barnens fäder jobbar i USA och skickar manatligen hem remesas). Självklart blev vi sedan erbjudna att spela en match i fotboll, tjejerna mot killarna (saklart!) vilket resulterade i oavgjort (3-3). Elin, jag samt en annan flicka gjorde varsitt mal (takterna verkar sitta i), dock var tjejmalvakte(rna) bäst...det var i princip omöjligt att komma förbi dem. Därefter vinkade vi hejda och lovade att komma tillbaka inom en snar framtid innan vi omslöts av människomyllret i den omkringliggande marknaden.

//Ulrika

Andra skolan

Idag 30/7, den 21 dagen av varat projekt, besökte vi den andra skolan av sex stycken. Det var en friskola som ligger en bit utanfor Xela. I skolan talar de bade maya spraket mám och spanska och eleverna är uteslutande maya. Det började med att vi fick ett langt och varmt välkommande av rektorn och lärare. Eleverna tyckte att det var jätte spännande att fa besök av gringos och vi möttes av manga stora ögon när vi kom in i klassrummet! Det var ett 40tal elever i aldrarna 11 till 14 ar. Enrique, representanten fran pdh, var stralande! Alla barnen lyssnade uppmärksamt när han kartimatiskt talade om barnens rättigheter och gick runt i klassrummet och gestikulerade med händerna! Jag själv förstod inte allt av vad ha sa men upptäcker undan för undan spanska studierna ger resultat och kunnde hela tiden hyfsat hänga med. Barnen fick uppgifter att gör olika saker som exempelvis att krama fem personer - och jag kan säga att vi fick bra mycket fler än fem kramar var! När det sedan var dags för var uppgift visade det sig att barnen var lite blyga och vagade inte riktigt visa vad de ritade fören det var klart. Men bilderna var jätte fina! Det är manga som ritar lyckliga familjer och barn som leker, hur underbart som helst! När vi skulle ga fick vi motta ännu ett langt tack av läraren, rektorn och eleverna. En flicka fragade om vi kommer komma tillbaka och vi kunde stolt svara ja!

Nu är det dags för spanska verb och en kopp varm choklad pa varat favorit pluggcafé!

//Sofia